Sara lever under hedersförtryck

Sara, 16 år, lever i en familj med starka hedersnormer. Hon har begränsad rörelsefrihet och får inte delta i fritidsaktiviteter eller umgås med jämnåriga utanför skolan. Hennes familj kontrollerar hennes klädsel, umgänge och framtida livsval, inklusive utbildning och äktenskap. Hon har vid upprepade tillfällen uttryckt oro för att inte få bestämma över sitt eget liv. Skolan har uppmärksammat att Sara verkar nedstämd och att hon ibland inte kommer till skolan efter familjeresor utomlands. En anonym orosanmälan har inkommit till socialtjänsten.

I samråd mellan socialtjänsten och Saras föräldrar får vi uppdraget att arbeta med Sara. Uppdraget inleds med ett uppstartsmöte med psykolog och beteendevetare där en kartläggning av resurser och förutsättningar genomförs. Vid mötet görs också en genomgång av uppdragets ramar för att säkerställa en gemensam förståelse av insatsen. En kvalificerad kontaktperson med beteendevetenskaplig kompetens får i uppdrag att stödja Sara genom ett strukturerat och pedagogiskt upplägg. Målet är att stärka hennes förmåga att förstå sina rättigheter, hantera sin situation och utforska sina möjligheter på ett sätt som inte eskalerar konflikten med familjen.

Beteendevetaren träffar Sara två till tre gånger i veckan i en trygg miljö, antingen i skolan, våra lokaler eller i samband med strukturerade aktiviteter. Genom pedagogiska samtal får Sara information om sina rättigheter enligt svensk lagstiftning, inklusive Barnkonventionen och Socialtjänstlagen. Beteendevetaren stödjer Sara i att identifiera egna mål och strategier för att hantera sin vardag samt att reflektera över framtida val. Insatsen kan innefatta stöd i att delta i fritidsaktiviteter, studiestöd och kontakter med trygg vuxenvärld utanför familjen. Föräldrarna erbjuds information och vägledning kring barns rättigheter och välmående. Genom strukturerade samtal och utbildningsinsatser får de stöd i att hantera förändrade förväntningar och relationer inom familjen på ett sätt som minskar konflikter. Beteendevetaren fungerar som en länk mellan Sara och andra viktiga aktörer och säkerställer att det finns en samlad plan för hennes stöd.

De förväntade resultaten av öppenvårdsinsatsen är att Sara får en ökad medvetenhet om sina rättigheter och möjligheter samt en stärkt förmåga att uttrycka sina egna behov och önskemål. Insatsen syftar också till att förbättra hennes skolnärvaro och engagemang i meningsfulla aktiviteter, samtidigt som den minskar känslan av isolering och ökar hennes trygghet i sociala sammanhang. Utöver detta ska föräldrarna få en bättre förståelse för barns rättigheter och hur de kan stödja Saras utveckling på ett tryggt och konstruktivt sätt.

Uppdraget utvärderas kontinuerligt genom samtal med Sara och socialtjänsten. Fokus ligger på att anpassa insatsen efter hennes behov och att säkerställa att hon har tillgång till fortsatt stöd efter avslutat uppdrag.

Alex vistas i riskmiljöer

Alex, 17 år, lever i en socialt utsatt miljö där hans vardag präglas av konflikter hemma, begränsad tillgång till stöd från vuxna och ett socialt nätverk som består av andra ungdomar med riskbeteenden. Alex har genom åren blivit mer och mer involverad i aktiviteter som inkluderar droganvändning och brottslighet, och han vistas ofta i riskmiljöer där han utsätts för påtryckningar att delta i olagliga eller destruktiva aktiviteter. Hans familj är orolig, men har svårt att sätta gränser och skapa en stabil struktur för Alex. Skolan har varit en problematisk arena där hans närvaro har varit sporadisk, och hans framtidsperspektiv är osäkra. Alex har uttryckt en vilja att förändra sin situation och kommit i kontakt med öppenvården för att få stöd i att skapa en tryggare vardag och få hjälp med att fatta bättre beslut för sin framtid. Hans primära mål är att få hjälp att bygga upp sitt självförtroende och skapa en alternativ väg bort från riskmiljöerna.

Socialtjänsten ger oss i uppdrag att arbeta med Alex. Uppdraget inleds med ett uppstartsmöte där psykolog och beteendevetare tillsammans med Alex går igenom hans resurser och förutsättningar. Vid mötet skapas också en gemensam förståelse för uppdragets ramar, för att säkerställa att insatsen anpassas på ett sätt som känns meningsfullt och hjälpsamt för honom.

Målet med insatsen är att ge Alex stöd i att skapa en tryggare och mer stabil vardag. Genom ett pedagogiskt och strukturerat arbetssätt utforskar vi tillsammans med Alex alternativ och möjligheter som kan bidra till en positiv förändring. Fokus ligger på att stärka hans förståelse för hur olika val påverkar hans livssituation och att stödja honom i att bygga ett fungerande nätverk och en mer hållbar struktur i vardagen. Genom att arbeta med struktur, målmedvetenhet och positiva sociala relationer vill vi ge Alex verktyg för att navigera bort från riskmiljöer och hitta vägar som känns hållbara och trygga för honom.
Beteendevetaren arbetar pedagogiskt med en struktur som omfattar både individuellt stöd och samarbete med viktiga vuxna i Alex närhet, såsom familj, skola och socialtjänst. Arbetet inleds med en bedömning av hans nuvarande situation och riskmiljöer genom samtal där hans livssituation, sociala nätverk, skolgång och aktiviteter kartläggs. Syftet är att identifiera vilka miljöer som kan utgöra en risk och förstå hur dessa påverkar hans val och beteenden, vilket ger en helhetsbild av hans utmaningar och behov.

Utifrån denna bedömning formuleras realistiska och långsiktiga mål tillsammans med Alex för att skapa förändring. Det kan innebära att utforska alternativ till hans nuvarande sociala sammanhang, utveckla strategier för att undvika riskbeteenden och öka hans motivation att följa sina mål. Detta kan exempelvis handla om att hitta meningsfulla aktiviteter eller stärka hans engagemang i skolan. En viktig del av arbetet är att hjälpa Alex skapa en tydlig struktur i sin vardag genom en planering som omfattar fritidsaktiviteter, skola och återhämtning. En stabil och förutsägbar vardag är avgörande för att bryta mönster av oplanerade och destruktiva val.

Parallellt med det individuella stödet arbetar beteendevetaren för att stärka Alex sociala nätverk genom att identifiera och bygga upp positiva vuxenkontakter. Detta kan ske genom samarbete med skolan, fritidsgårdar eller mentorer, med målet att minska hans kontakt med riskmiljöer och istället skapa fler möjligheter att interagera med positiva förebilder och trygga jämnåriga. Föräldrarna involveras också genom regelbundna samtal där de får stöd i hur de kan vara ett mer aktivt stöd för Alex, sätta gränser och skapa stabilitet i hemmet. Vid behov får de även hjälp att hantera sina egna svårigheter och den oro de kan känna kring hans situation.

Arbetet följs regelbundet upp för att säkerställa att insatserna ger önskad effekt och att målen uppnås. Vid behov justeras planen, exempelvis om nya risker uppstår eller om ytterligare resurser behövs för att stödja Alex på bästa sätt. Uppdraget avslutas när han har uppnått en stabil och trygg vardag där han aktivt väljer bort riskmiljöer. En slutlig utvärdering görs för att säkerställa att han har utvecklat den nödvändiga förmågan att fatta egna beslut och hantera framtida utmaningar på egen hand, utan stöd från öppenvården.

Moa är hemmasittare

Moa, 16 år, har sedan ett år tillbaka haft stora svårigheter att delta i skolan. Tidigare var hon en engagerad elev, men under det senaste året har hon gradvis börjat stanna hemma från skolan, vilket lett till att hennes skolgång har påverkats negativt. Moa har inga kända diagnoser, men upplever en konstant känsla av hopplöshet och ångest inför skolgången, vilket gör att hon ofta undviker skolrelaterade aktiviteter. Moa har tidigare haft ett kortare samtalsterapeutiskt stöd, men inget långsiktigt åtagande för att hantera sina utmaningar. Hon har dock uttryckt en vilja att återvända till skolan men känner att hon saknar strukturen och stödet för att lyckas med detta. Hennes föräldrar är oroliga och vill hjälpa Moa att återfå kontrollen över sitt liv och sin skolgång, men känner sig osäkra på hur de bäst kan stötta henne.

Socialtjänsten ger oss i uppdrag att arbeta med Moa och hennes familj. Uppdraget inleds med ett uppstartsmöte där psykolog och beteendevetare tillsammans med Moa och hennes nätverk går igenom hennes resurser och förutsättningar. Vid mötet skapas en gemensam förståelse för insatsen, så att stödet kan utformas på ett sätt som känns tryggt och hjälpsamt för henne.

Vi arbetar på ett lyhört och pedagogiskt sätt för att stötta Moa i hennes återgång till skolan och hjälpa henne att hantera de känslomässiga hinder som kan finnas. Fokus ligger på att i hennes takt främja en gradvis återintegrering, samtidigt som hon får stöd i att hantera ångest och undvikande beteenden. Vår ambition är att vara ett stöd i den förändringsprocess som Moa själv är del av, där vi tillsammans med henne och hennes föräldrar utforskar strategier för att skapa en mer hållbar skolgång och en tryggare vardag.

Beteendevetaren agerar som en stödjande guide i arbetet med Moa, där insatsen är pedagogisk och individanpassad för att skapa en långsiktig förändring i hennes vardag. Arbetet inleds med en bedömning av hennes nuvarande situation genom inledande möten för att få en tydlig bild av hennes vardag, skolgång och orsakerna till hemmasittandet. Fokus ligger på att förstå både de känslomässiga och praktiska hinder som påverkar henne samt att identifiera resurser i hennes omgivning.

Utifrån denna bedömning utformas en individuell plan där Moa, tillsammans med beteendevetaren, sätter upp konkreta och realistiska mål för en gradvis återgång till skolan. Detta kan innebära att börja med kortare perioder av närvaro eller att successivt ta sig an mindre arbetsuppgifter, där delmålen justeras utifrån hennes behov och förutsättningar. För att stödja denna process hjälper beteendevetaren henne att etablera en tydlig och konkret daglig rutin, där skolrelaterade aktiviteter balanseras med återhämtning för att minska stress och skapa en hållbar struktur i vardagen.

En central del av arbetet är stödet i skolsituationen, där beteendevetaren kan fungera som en länk mellan Moa och skolan för att säkerställa att skolans krav anpassas efter hennes förmåga och behov. Detta kan också innebära att arbeta med Moas egna tankar och känslor kring skolan genom pedagogiska samtal. Föräldrasamverkan är en annan viktig komponent, där regelbundna samtal hålls för att stödja föräldrarna i deras roll och hjälpa dem att vara ett aktivt stöd för Moa under hela processen.

Arbetet följs regelbundet upp för att säkerställa att planen fungerar och anpassas vid behov. Fokus ligger på att stärka Moas självförtroende och förmåga att hantera nya utmaningar på egen hand. Uppdraget avslutas när hon har uppnått målet att återgå till skolan på en regelbunden basis och utvecklat hållbara strategier för att klara av sin skolgång. En slutlig utvärdering görs för att säkerställa att hon har tillräckliga resurser för att fortsätta sin utveckling självständigt och att hon har en struktur som gör det möjligt att hantera framtida utmaningar.

Emma och Mikael behöver stöd för att skydda sina barn från risker

Emma och Mikael, föräldrar till tre barn i åldrarna 4, 7 och 10 år, har nyligen kommit i kontakt med socialtjänsten på grund av oro kring deras förmåga att tillgodose sina barns behov av trygghet och stabilitet. Familjen bor i ett utsatt område där föräldrarna, särskilt Mikael, har haft återkommande svårigheter med alkoholmissbruk och ekonomiska problem. Emma har också visat tecken på psykisk ohälsa i form av nedstämdhet och oro, vilket påverkar hennes förmåga att vara närvarande för sina barn.

Det har förekommit rapporter om att barnen ibland lämnas utan tillsyn och att det förekommit konflikter i hemmet som barnen har blivit vittnen till. Barnen själva har uttryckt oro för sina föräldrar och önskar stöd, vilket har lett till att socialtjänsten efterfrågat en strukturerad kartläggning. För att säkerställa att barnen får det stöd de behöver och att deras säkerhet och välmående tas på allvar, behöver en noggrann kartläggning göras av föräldrarnas förmåga att ta hand om sina barn, samt en riskbedömning för att identifiera eventuella faror för barnen.

Socialtjänsten ger oss i uppdrag att arbeta med familjen. Uppdraget inleds med ett uppstartsmöte där psykolog och beteendevetare tillsammans med familjen går igenom deras resurser och förutsättningar. Vid mötet skapas en gemensam förståelse för insatsen, så att stödet kan utformas på ett sätt som känns tryggt och meningsfullt för alla inblandade.
Syftet med uppdraget är att få en fördjupad förståelse av föräldrarnas förmåga att möta sina barns behov av omsorg och trygghet. Genom samtal och relevanta metoder kartläggs både styrkor och utmaningar i föräldraskapet, med särskilt fokus på faktorer som kan påverka familjesituationen, såsom psykisk ohälsa, missbruk eller konflikter. Målet är att skapa en helhetsbild som kan ligga till grund för fortsatt stöd och insatser utifrån barnens bästa.

Genom en noggrann kartläggning och riskbedömning vill vi ge föräldrarna möjlighet att förstå sina egna resurser och få det stöd de behöver för att stärka sitt föräldraskap. Arbetet sker i samverkan med familjen, och vi strävar efter att skapa en trygg och konstruktiv process där föräldrarna får vägledning i att hantera de utmaningar de möter. Beteendevetare arbetar med föräldrarna för att systematiskt kartlägga deras förmåga att ta hand om sina barn. Genom en strukturerad kartläggning och riskbedömning utvärderas familjens situation på ett noggrant och respektfullt sätt.

Arbetet inleds med samtal med både Emma och Mikael för att få en förståelse för deras syn på föräldraskapet och de utmaningar de upplever i sin vardag. Fokus ligger på att bygga en förtroendefull relation och samla information om deras förmåga att hantera barnens vardagliga omvårdnadsbehov. Beteendevetaren identifierar även eventuella behov av praktiskt eller psykiskt stöd. En central del av uppdraget är att genomföra en riskbedömning av faktorer som kan påverka barnens säkerhet och välmående, såsom missbruk, psykisk ohälsa, ekonomiska svårigheter och konflikter i hemmet. Bedömningen baseras på samtal, observationer samt relevanta riskbedömningsskalor och frågeformulär.

För att kartlägga föräldrarnas omsorgsförmåga genomför beteendevetaren observationer och samtal, där fokus ligger på deras förmåga att tillgodose barnens behov av mat, kläder, skolgång och socialt umgänge. Föräldrafärdigheter, såsom att sätta gränser och vara närvarande i barnens liv, utvärderas samtidigt som eventuella svårigheter identifieras. Föräldrarna får stöd i att utveckla sina färdigheter och sätta realistiska mål för att förbättra sitt föräldraskap. Baserat på bedömningarna utformas en familjeplan i samråd med föräldrarna. Planen syftar till att skapa en tryggare vardag för barnen och kan inkludera insatser som missbruksbehandling, psykoterapi, konflikthantering eller samtalsstöd för barnen.

För att säkerställa att förändringsarbetet genomförs hålls regelbundna uppföljningssamtal med föräldrarna, både individuellt och i familjesammanhang. Beteendevetaren samverkar även med andra aktörer, såsom skola och socialtjänst, för att säkerställa ett heltäckande stöd för familjen. Uppdraget avslutas när en tydlig bild av föräldrarnas förmåga att ta hand om sina barn har skapats och den åtgärdsplan som upprättats har genomförts. En slutlig utvärdering görs för att säkerställa att barnens säkerhet är skyddad och att föräldrarna har de verktyg som krävs för att ge sina barn en trygg och stabil uppväxt.